Njuter av sommarens sista solsöndag ute på en liten ö inte så långt hemifrån.
Tid ute räknas, och jag vet ju att det är klokt att sticka ut på sjön och vara ledig i det allra bästa sällskapet.
Ibland är det bara så vansinnigt svårt att sortera saker att göra i måste, borde, bråttom, akut, vänta med eller helt enkelt strunta i.
Vågskvalp, laxwrapp och en barista som fixar en fantastisk espresso gör paddelturen fulländad.
Och snart är jag klar för nästa vecka. Bara en liten stund till i solen.
Vilken tur att det finns större kajaker att låna hos syrran på Horisontkajak när stora delar av familjen ska ut på tur!
Det gick åt två Looksha T och en Explorer LV för att transportera Calle, Maya, Axel (kusin), Micke och mig ut till den fina utflyktsön Stora Sandön.
Tält, sovsäckar, mat och lite extra kläder, i händelse av (o)frivillig närkontakt med havet.
Bättre utsikt än det här går inte att få!
Möjligen den här då:
Själva paddlingen är kort, men hungrig blir man ju av att vara på sjön. Korv i parti och minut till middag, men frågan är ju om inte pannkakorna till frukost slog korven ändå?
Muurikkan gjorde sitt jobb väl 
.
Sällskap fick vi också. Av en nyfiken liten gråsäl .
När de korta människorna somnat i det ena tältet gick solen ner i väster och kvällen var ljummen.
Tid ute räknas och efter ett snabbt stopp hemma på gatan i sta’n har vi packat om för några dagar till på vattnet. Den här gången ut i norra delen av skärgården och utan barn.
Under helgen har Kajakdagarna gått av stapeln vid Sjöhistoriska muséet.
Sällan har så mycket regn fallit på så kort tid. Paddlare är som bekant halvamfibier och ropade “I dag är det en Goretex-dag” och plaskade glatt vidare på land och i Djurgårdsbrunnskanalen. Vi var en handfull Horisontare från Horisontkajak som hjälpte nyfikna spekulanter att hitta en ny kärlek. Bengt hade en tre timmars privatlektion med en långväga kund. Micke och jag demonstrerade två eleganta kamraträddningar där Hasse förklarade för publik på land varför vi gjorde som vi gjorde.
Här finns en bild på när Lotta och jag gjorde samma sak förra året. Då var det lite soligare väder 
foto: Mikael Hjalmarsson
Vi ser redan fram emot nästa års Kajakdagar där det finns världens möjligheter att provpaddla många märken och massor av modeller. Jag kan lova att det finns en båt för alla smaker.
Men mest hoppas jag på lite mer fikapaddlingsväder, för 1 200 m fika i sol på klippa i gott sällskap är min bästa gren ändå .
Må-bra-luckan är inte varken fikaluckan (även om den absolut gör sitt till), den förliga luckan eller den akterliga luckan. Må-bra-luckan sitter inuti kroppen. Det är där jag stoppar upplevelser som är värda att spara och som jag kan ta fram när det är lite motigt. Upplevelser i kajak hamnar ofta i må-bra-luckan och idag fick jag tillfälle att öppna locket igen.
En kort, men fin tur i hemmavatten på Sätterfjärden och i Trälhavet tillsammans med världens bästa sällskap. Mellan fotbollsmatcher på Margretelunds IP stack vi ner och vispade runt en stund i solen som inte synts till på rätt länge.
Inte kunde jag låta att leka lite heller. Ett par rollar som nästan satt helt som de skulle. Det var läge för att kyla ner huvudet en smula för att kunna sortera tankar och vips – så har jag bättre ordning på hjärnkontoret.
