Tidigare idag deltog jag tillsammans med skolledarkollegor och fritidspersonal i Norrtälje på en tre timmar lång föreläsning av fritidspedagogen Hadar Nordin.
Tillsammans är kanske ett missvisande ordval. Vi satt många människor som är verksamma i skolan i samma rum och hörde samma sak.
Men hur mycket lärande åstadkom vi egentligen?
Föreläsning som form har vi nog i stora delar konstaterat att det inte fungerar särskilt effektivt för våra elever. Jag tror inte att det fungerar särskilt effektivt för vuxna heller. Åtminstone gör det inte det för mig.
Jag tror ju att vi lär i samspel och i dialog med andra. Jag tycker det är oerhört viktigt att ta del av goda exempel och smarta strategier. Jag tror inte att vi blir särskilt mycket bättre på att organisera ett lärande på fritids genom att lyssna på tre timmar av vad som inte fungerar.
Kanske blir jag provocerad också för att jag tycker att vi på Rådmansö har ett fritidshem som jag gärna skulle ha mina egna barn på. Ett av säkert många exempel på bra lärandemiljöer för yngre elever som kan vara inspirerande för andra att ta del av. Om du är nyfiken kan du kika in på fritids blogg här.
Hur skulle det var att “flippa” lärandet även hos personal i skolan? Det är värt att prova. Då skulle alla vi som satt i aulan tidigare idag kunna ägna oss åt att fundera tillsammans över hur vi ska kunna främja och stödja elevernas lärande hos oss där fritids och skola behöver samverka och samarbeta.
Tänk hur mycket lärande vi skulle kunna åstadkomma då.
Jag tror att du har rätt i det, Lena. Vi behöver gå från att vara passiva lyssnare till aktiva deltagare om vi ska kunna förändra skolan. Den mentala flippen http://kilskrift.blogspot.se/2012/08/den-mentala-flippen.html gäller för hela skolan. Alla yrkesgrupper och på alla nivåer.
Ja – visst är det så att det finns mycket att utmana även i hur fortbildning sker “efter skolan” liksom!
Tycker det är en mycket god tanke du har – lek, lär, utmana, hitta nya vägar, experimentera – kanske det kan ge inspiration att använda nytänk även i den egna undervisningen. För ingen, och det tror jag verkligen på, är fulländad, eller har nått en nivå där det inte går att kliva ett snäpp upp. Det går – ibland krävs det tid och energi, men det är viktigt att göra, för att undvika slentrian!
/Helena, förändringsagent